Östeuropeisk schäferhund

Östeuropeisk vallhund

Vostochno-evropeiskaya ovcharka (Восточноевропейская овчарка, Vostochnoevropeiskaya ovcharka, vostochnoevropeiskaja ovtjarka, vostochno evropeiskaya ovcharka, Östeuropeisk herdehund, Východoevropský ovčák, Der Osteuropäische Schäferhund, Pastorde Europa del Este, Itäeuroopanpaimenkoira, Східноєвропейська вівчарка, The East European Shepherd, VEO)


Ursprungsland/hemland: Ryssland
Användningsområde: Bruks-, tjänste- och sällskapshund

FCI-klassifikation: Grupp 1. Med arbetsprov


Vostochno-evropeiskaya ovcharka skapades på 1940-talet i Sovjetunionen. Avelsmålet var att få fram hundar som var bäst lämpade som tjänstehundar för militären, gränsbevakningen, polisen och dylikt samt som klarade olika klimatförhållanden. Mellan 1924 och 1936 importerades ett litet antal tysk schäferhund av varierande typ och kvalitet från Tyskland till Sovjetunionen. Ministärer och byråer med intresse för denna ras hade som mål att via dessa importer skapa en ny vallhundsras mer anpassad till landets varierande natur och klimat. För att uppnå detta korsades inhemska hundar av okänt ursprung men med önskad fenotyp in. På så vis skapades vostochno-evropeiskaya ovcharka. Den första standarden för rasen utvecklades och godkändes i Sovjetunionen 1955. Den ryska kennelklubben godkände rasstandarden år 2002.


Helhetsintryck: Rasen skall vara starkt byggd, över medelstorlek, långsträckt, kraftfull och välmusklad med kraftig men inte tung benstomme. Könsprägeln skall vara mycket tydlig. Hanhundar skall vara större och massivare än tikar.


Viktiga måttförhållanden: 

·         Kroppslängden skall överstiga mankhöjden med 10–17 %.

·         Huvudets längd skall vara 40 % av mankhöjden.

·         Höjden vid armbågarna skall motsvara ungefär 50 % av mankhöjden.


Uppförande/karaktär: Vostochno-evropeiskaya ovcharka är balanserad, självsäker, uppmärksam och lätt att träna. Den är en pålitlig följeslagare och vakthund.


Huvud: Huvudet skall vara kilformat och i proportion till kroppsstorleken (längden skall motsvara ungefär 40 % av mankhöjden). Det skall vara tämligen stort, men inte för tungt.

Skalle: Skallen skall vara flat, tillräckligt bred mellan öronen och måttligt djup. Pannan skall vara närmast flat med endast en lätt markerad pannfåra eller ingen alls. Ögonbrynsbågarna skall vara måttligt uttalade. Linjerna mellan hjässa och nosrygg skall vara parallella. Nackknölen skall vara lätt markerad.

Stop: Stopet skall vara medellångt och måttligt markerat.

Ansikte:

Nostryffel: Nostryffeln skall vara stor och svart.

Nosparti: Nospartiet skall vara kilformat, gradvis smalna av mot nostryffeln och vara svagt trubbigt. Det skall vara ungefär lika långt som skallen. Nosryggen skall vara rak.

Läppar: Läpparna skall vara strama och svarta. Tandköttet skall ha mörkt pigment.

Käkar/Tänder: Över- och underkäke skall vara väl utvecklade och starka. Tänderna skall vara stora, vita, regelbundna, tätt placerade och antalet vara komplett. Saxbett.

Kinder: Kinderna skall vara något rundade, men inte uttalat.

Ögon: Ögonen skall vara medelstora, ovala, snett ansatta och sitta tämligen brett isär. Ögonfärgen skall vara så mörkt brun som möjligt. Ögonkanterna skall vara svarta och strama.

Öron: Öronen skall vara tämligen högt och brett ansatta och vara upprättstående. De skall vara medelstora eller något större och formade som en liksidig triangel. Öronspetsarna skall vara något rundade. När hunden är avslappnad kan öronspetsarna bäras något åt sidan, när hunden är uppmärksam skall öronen bäras upprätta och parallellt med varandra med spetsarna styvt upprättstående.


Hals: Halsen skall vara ungefär lika lång som huvudet. Den skall vara välmusklad, bredare mot skuldrorna och vinklad ungefär 40–45 grader mot horisontalplanet. Halsen skall vara utan löst halsskinn.


Kropp: Kroppen skall vara solid, välproportionerlig och harmoniera med rasens långsträckta format.

Rygg: Ryggen skall vara fast, lång, bred och plan eller svagt sluttande mot korset.

Ländparti: Länden skall vara kort, bred, muskulös och svagt välvd.

Kors: Korset skall vara brett, rundad, långt, muskulöst och svagt sluttande.

Bröstkorg: Bröstkorgen skall vara ovalt formad, lång, bred och djup. Bröstbenet skall nå åtminstone till armbågarna. Bröstdjupet skall utgöra ungefär 48–50 % av mankhöjden. Revbenen skall vara ganska väl välvda.

Underlinje och buk: Buken skall vara måttligt uppdragen.


Svans: Svansen skall ses som en förlängning av korset. Den skall vara sabelformad, bäras hängande och nå ner till hasorna eller något längre. Svansen skall vara jämnt täckt med tjock päls runtom. När hunden är exalterad får svansens första tredjedel bäras i höjd med ryggen med resten av svansen obetydligt uppåtböjd.


Extremiteter:

Framställ:

Helhet: Frambenen skall vara raka och parallella. Deras längd upp till armbågarna får något överstiga 50 % av mankhöjden.

Skulderblad: Skulderbladen skall vara medellånga och snedställda med en vinkel på 45 grader mot horisontalplanet. De skall vara stadigt fästade vid bröstkorgen.

Överarm: Överarmarna skall vara medellånga och snedställda. Vinkeln mellan överarm och skulderblad skall vara ungefär 100 grader. Överarmarna skall vara välmusklade.

Armbåge: Armbågarna skall vara riktade bakåt och vara varken utåt- eller inåtvridna.

Underarm: Frambenen skall vara raka från alla sidor sett samt vara parallella.

Mellanhand: Mellanhänderna skall vara långa, fasta och fjädrande. Från sidan sett skall de vara något snedställda.

Framtassar: Framtassarna skall vara ovala, väl slutna och välvda. Klorna skall vara starka och mörka. Trampdynorna skall vara tjocka med mörkt pigment.

Bakställ:

Helhet: Bakbenen skall från sidan sett vara måttligt ställda bakåt. Sedda bakifrån skall de vara parallella och tämligen brett ställda.

Lår: Låren skall vara medellånga, breda och välmusklade.

Knäled: Knälederna skall vara välvinklade.

Underben: Underbenen skall vara medellånga.

Has/hasled: Haslederna skall vara fasta, torra och välvinklade.

Mellanfot: Mellanfötterna skall vara fasta och vertikalt ställda. Sporrar skall tas bort.

Baktassar: Baktassarna skall vara ovala, väl slutna och välvda. Klorna skall vara mörka. Trampdynorna skall vara fasta och mörkpigmenterade.

Borttagning av sporrar utan veterinärmedicinska skäl är förbjuden i Sverige.


Rörelser: Rörelserna skall vara fria, flytande, välbalanserade och marktäckande med god räckvidd fram och gott påskjut bak. Hunden skall inte trava marktätt. Fram- och bakben skall röra sig rakt och parallellt sett såväl framifrån som bakifrån. I snabbare trav tenderar tassarna att närma sig varandra under kroppens mittpunkt. Lederna såväl i fram- som bakben skall lätt kunna böja och sträcka sig. Ländpartiet skall förbli fast och fjädrande.


Päls:

Pälsstruktur: Pälsen skall vara en dubbelpäls. Täckhåret skall vara tjockt, tämligen grovt, rakt, av medellängd och ligga tätt an. Underullen skall vara välutvecklad, tjock och mjuk. Den är vanligtvis ljusare än täckhåret. Kortare päls skall finnas på huvudet, öronens insidor, benens framsidor och på tassarna. Pälsen skall vara något längre och tjockare på halsen. På lårens baksidor skall pälsen vara längre och bilda måttligt långa ”byxor”.

Färg: Svart med grått; svart med rödbrunt i olika intensitet (en svartskuggad sadel kan ha annat djup i färgen); svart med tanteckning i grått eller rödbrunt ovanför ögonen, på kinderna, i bringan, på benen eller bara på tassarna samt runt anus; enfärgat svart hos vilken en liten vit bröstfläck är tillåten men inte önskvärd; grå sobel, rödbrun sobel med mörk mask i olika grader av färgintensitet. Färger med intensivt röd tanteckning är inte önskvärt, men tillåtet.


Storlek/vikt:

Mankhöjd: Hanhundar: 67 – 72 cm

                Tikar:  62 – 67 cm


Fel: Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse och dess påverkan på hundens hälsa och välbefinnande samt förmåga att utföra sitt traditionella arbete.


Allvarliga fel:

  • Könsprägel som är uppenbart otydlig.
  • Hundar som saknar självförtroende.
  • Kroppsbyggnad som är lätt, grov eller inte solid; dåligt musklad.
  • Kvadratisk eller för lång kropp.
  • Hundar med otypiskt uttryck.
  • Runda eller utstående ögon; mycket ljusa ögon.
  • Delvis opigmenterad nostryffel.
  • Avsaknad av två P1or. (FCI vetenskapligt grundade rekommendation bortser från avsaknad av PM1or.)
  • Tunna, mjuka öron; för lågt ansatta öron.
  • Ringlad svans; svans i form av en skära; korkskruvssvans.
  • Svaga senor, hjulbent eller kohasig, obalanserade rörelser, passgång, marktätt trav.
  • Stort avsteg från parallellt ställda ben fram eller bak; för knappa vinklar; övervinklad.
  • Hundar som understiger den stipulerade mankhöjden med mer än 2 cm.

Diskvalificerande fel:

  • Aggressiv eller extremt skygg.
  • Hund som tydligt visar fysiska eller beteendemässiga  abnormiteter skall diskvalificeras.
  • Otypisk.
  • Helt avpigmenterad nostryffel.
  • Avsaknad av tänder utom dem som nämns under allvarliga fel.
  • Avsteg från saxbett; sneda käkar.
  • Heterokromatism – olikfärgade ögon; urvattnad färg eller blå ögon (ett eller båda).
  • Entropion, ektropion.
  • Hängöron.
  • För kort svans, svanslöshet eller stubbsvans.
  • Rörelser som är bundna, överdrivet vägvinnande eller vävande.
  • Lockig päls; för långa eller för korta täckhår; avsaknad av underull.
  • Otypisk färg.
  • Albinism.

Nota bene: Endast funktionellt och kliniskt friska hundar med rastypisk konstruktion skall användas till avel.


Testiklar: Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.


Källa: SKK's Vostochno evropeiskaya ovcharka Rasstandard